Klockan är mycket och det har börjat ljusna ute.

Medans de flesta jag känner ligger och sover så sitter jag här vid datorn, vaken, pigg och tankespridd.

Jag tänker på känslor, vänskap, kärlek, hat. Jag tänker på hur jag behandlar andra och hur de behandlar mig.

Är jag den personen jag vill vara? Har jag möjligheten att ge det min familj och mina vänner behöver och vill ha utav mig?

Jag har alltid velat ge allt jag har kunnat ge. Jag har försökt vara omtänksam, snäll och hjälpa folk med deras problem. Det som betyder mest av allt för mig är att de jag tycker om mår bra.

När någon jag känner blir sårad så gör det mig ont. Och jag kan bli aggressiv, det vet jag.

Att lösa problem med våld har aldrig varit min första utväg men på senaste har gamla minnen kommit upp.

Jag försöker att inte bli påverkad av dem.

Jag har inget jobb, jag har dåligt med pengar, men jag har det jag behöver - vänner.

Tills den dagen jag dör kommer jag alltid att finnas här för er. Ni betyder otroligt mycket för mig.

Jag hoppas att folk tycker om mig som den jag är. Att jag är någon man kan lita på och komma till när man känner sig nere eller bara behöver prata.